Två veckors arbete ger ruskigt dåligt resultat

Så här ser då min asfula axelvärmare ut. Inte nog med att den är ful, jag ser ut som en tönt till råga på allt. I två veckor har jag suttit och slitit med den här, jag till och med ansträngde mig och kollade att garnet jag köpt skulle funka till mönstret. Och självklart är nåt fel så jag får skarva med en annan färg de sista 8 cenitmetrarna. Den är skitful, och jag HATAR den! Sista gången jag nånsin gör ett större projekt, från och med nu ska jag bara KÖPA sånt. Länge har jag letat efter en poncholiknande grej med skön krage, och nu när jag försöker blir det bara dåligt. Funderar på att antingen riva upp hela skiten eller att riva upp den beiga kanten och sticka med nån brun nyans, då kanske det inte blir lika fult. Nåväl, jag är måttligt road av min uppsyn på bilden.

Nu till nåt trevligare! I onsdags när jag kom hem, eller var det kanske i tisdags? Spela roll, jag jobbar sent och kommer hem strax efter 23 på kvällarna varannan vecka. Eller ja, jag jobbar bara en vecka till så jag jobbar inte sent fler gånger. Om jag inte får förlängt vill säga. Men skit samma, jag kom hem i veckan och på min fina rosa bärbara dator står en brun papperspåse, märkt Marias garn. Va? Har Micke köpt garn till mig? Jag öppnar påsen. Det är inte garn. Det är garnrelaterat, men det är inte garn. Det är *trumvirvel* Knit Picks! Ett litet byggset med stickor. Det innehåller lite linor med tillhörande stoppar...

... en massa stickor i olika storlekar. Stickorna kan man alltså skruva fast på linorna, och antingen göra rundstickor eller flexistickor. Hur smart som helst! Och vilken överraskning! Jag är skitglad, en byggsats var precis vad jag behövde för att muntras upp mitt i allt elände.
Stickorna är dessutom ljuvliga att titta på!