Pärlexperiment och stickcafé

Förra veckan köpte ju jag lite reagarn, bland annat ett i mohair. I helgen började jag sticka på en sjal i det garnet. Jag tyckte att sjalen kändes naken, exposed... nej förlåt, det är ju min idol Maria Montazami som känner sig så utan läppstift (eller hur var det?). Sjalen kändes tom, så jag tvingade min man att köpa hem lite gröna pärlor från Panduro och sen var planen att sticka en rad med pärlor på var 20-30 cm på sjalen bara för att få det att hända nåt liksom. Tyvärr blev det inte bra. Ja, jag köpte pärlor i nästan samma färg som garnet men det var så jag ville ha det och bara få nåt lite som blänkte till. Det dumma är ju att garnet är luddigt, vilket gör att pärlorna försvinner i luddet. Man lär av sina misstag, och jag kommer inte sticka in mer pärlor än att det blir en rad till i slutet av sjalen så att den blir symmetrisk. Ja, för alltså, riva upp stickningar är inte min grej och pärlorna får banne mig sitta där de sitter för det var jobbigt nog att bara få dit dem för min del.


Nu är ju då suget efter att ha lite pärlor i stickning/virkning rätt stort, och har jag tvingat Micke att köpa en påse med 650 gröna pärlor ska jag minsann göra mig av med dem på ett eller annat sätt också. Dessvärre får det bli en annan gång. Jag köpte ett rosamelerat ullgarn förra veckan, och det är ganska tunt. Jag fick idén att trä pärlorna på det garnet istället, för kontrasten mellan det gröna och det rosa blev skitsnyggt. Tråkigt nog upplevde jag pärlorna som för stora för garnet, därför har jag trätt upp andra pärlor för jag ska göra nåt med pärlor. Tanken är nu att det rosa garnet ska bli ett par muddar/pulsvärmare. Dessa smyckas med genomskinliga pärlor. Jag har två olika pärlfärger: en vanlig helt genomskinlig, som glas alltså och sen genomskinliga pärlor som är lite nougatfärgade. Med pärlorna gör jag små enkla blommor, och en kant. Jag har inte kommit långt, och det blir inget direkt mästerverk men va fan, man måste börja nånstans för att komma framåt.


Och slutligen vill jag tipsa läsare i Haningetrakten, om att det numera finns ett stickcafé i Västerhaninge. Det är Mias Garnstudio som står för den utmärkta idén (jag pallar knappast ta mig till stan), och man är välkommen dit varje torsdag 14-18 för att sitta med trevliga tanter i varierande åldrar. Jajemen, jag ser mig själv som tant och det är jag stolt över! För mig är ordet tant inget annat är positivt. Nästa vecka är det dock lördag som gäller för stickcafé, 12-15 tror jag vi sa och det för att det är röd dag på torsdagen. Jag var på cafét igår, och virkade på en beställning i sällskap av flera trevliga damer. Med mig hade jag Algot, som stod för glada rop och underhållning i form av bollkastning. Och just ja, tar du dig till Mia kan du klämma och känna på mina virkalster som var tänkta till en bok, och som alltså inte synts till här på bloggen. Jag har varit snäll nog att låna ut allt till Mia, för att bidra till hennes ambition att inspirera människor till kreativitet. Mönster till figurerna kommer att finnas hos Mia inom en snar framtid, eftersom jag bestämt mig för att inte bry mig om en bok. Jag startade den här bloggen för att inspirera och dela med mig för att jag tyckte de svenska gratismönsterna var för få, och den tanken kommer jag fortsätta vid. Jag vet ännu inte om mönsterna kommer att vara köpes, eller om de ska vara gratis. Men de kommer att finnas hos Mia, och även här på bloggen till slut. Är du glad? Det är jag!