Projekt: kabelvirkad halsduk

Igår när jag satt och tyckte synd om mig själv för att lillherrn smittat mig med nåt skit, så surfade jag runt och letade efter roliga mönster. Bland annat letade jag efter mönster på pulsvärmare, för det har varit projektet för den här veckan. Jag har gjort 1,5 par än så länge, i ett helt underbart ullgarn från Debbie Bliss. Det heter Rialto, och Rialto Aran, och det är hur mjukt som helst! Jag skulle kunna sitta och gosa med garnet hela kvällarna om det inte vore för stormisterns underliga blickar. Hur som helst så hittade jag den här halsduken och blev kär.

Det är nog den snyggaste halsduken jag nånsin sett, och jag måste ha en NU. Dessvärre hade tjejen inget mönster än, utan sålde bara halsduken och jag vill ju göra en egen. Så, det var bara att försöka sig på kabelvirkat på egen hand. Det gick riktigt bra om jag får säga det själv, det är samma princip som kabelstickning/flätstickning/vad-det-nu-heter-stickning. Det är rätt pilligt, men riktigt roligt och det blir dessutom väldigt snyggt (om jag får säga det själv). Även halsduken virkas i Rialto Aran, i grönt. Det är garn som blev över efter första pulsvärmaren, och det räcker inte till en till och jag vill inte skarva i eftersom det är ett lite luftigare mönster. Jaja, så här tjusigt blev det med kabelvirkning. Det här är bara en provlapp vill jag inflika, jag har påbörjat den riktiga halsduken och där har jag bara gjort en kant av fastmaskor så flätorna syns inte.