Efter att min son så snäll berättat för mig att jag bara har en enda kompis i hela världen, så kände jag att så ensam kan jag ju inte vara hela livet. Vad är enklare än att virka en kompis? Efter ett mönster som redan finns dessutom. Äntligen en vän som aldrig käftar emot eller ska prata i evigheter utan att fatta att man varken har tid eller lust att snacka skit. Och en rosa kompis, jag som älskar rosa! Kompisen är virkad efter mitt kakmonstermönster, men i ett ofluffigt garn och virknål 2,5 mm. Den är kanske hälften så stor som det blåa monstret jag gjorde innan, och alldeles lagom stor att hålla i handen. Det är ett par ändringar jag gjort, och det är att jag satt säkerhetsögon istället för att virka ögon. Plus att jag virkat benen lite lite annorlunda, och på de siste fyra varven virkat fram och tillbaka på bara ena halvan av benen. På så sätt blev det en liten flärp eller vad man ska säga, och enklare att sy fast benen snyggt (enligt min mening i alla fall). Hur som haver, jag har fått nytt sällskap här hemma. Jag tycker det är det något som saknas på den, men jag vet inte riktigt vad. Jag försökte med ett skärp och en piercing i läppen men inget av dem var "rätt". Har du tips på vad som fattas min polare tar jag tacksamt emot dem!
Så har jag påbörjat ett nytt par med raggartärningar. Det här paret har jag tänkt skicka till min storebror och hans tjej, det börjar dra ihop sig inför kommande bebisen nu och lillkillen behöver ju nåt att titta på i vagnen. Har de redan en mobil till vagnen får de väl ha tärningarna någon annanstans, spela roll liksom.
Best of Tennessee Craft Biennial 2024
5 veckor sedan
1 kommentar:
Vilken fin tärning, var har du hittat det mönstret? Eller har du gjort det själv? /Lovisa
Skicka en kommentar