Andreas Finnström, Degerforssupporter

För alldeles för länge sedan beställde min bror en virkad gubbe av mig, en som skulle föreställa hans jobbarkompis som gillar fotboll. Och han gillar inte vilket fotbollslag som helst, utan Degerfors ska det vara! Jag håller mina löften och har de senaste dagarna virkat på den här gubben, som skulle vara klädd i fotbollskläder i Degerforsstil. Till min hjälp hade jag bland annat den här bilden, och vi var alla överens om att slutresultatet blev riktigt bra. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så här bra, eftersom jag använt mitt vanliga dockmönster och sedan bara gjort lite småändringar. Benen är längre till exempel, och armarna är både smalare och längre. En grej som är lite kul, är att man kan lyfta på tröjan så att han blottar sin bringa, och att man kan kika in under shortsen och se underkroppen i hudfärgat garn. Allt enligt brorsans önskemål. På tröjan står initialerna på framsidan, och på baksidan siffran noll.

På "semester"

Som en del kanske märkt har det gått ett tag sen förra inlägget. Vi åkte till Skåne för att fira jul med mina föräldrar, men i år ville det sig annorlunda och julen har varit väldigt dyster. För att göra en tråkig historia kort, så har min mamma fått åka iväg och jag har fått stanna i Skåne för att hjälpa min pappa tills mamma är tillbaka. Till sällskap har jag min far, min äldsta son samt en lillebror och en tvillingbror. Plus två sinnessjuka katter, icke att förglömma.

Så, handarbetet ligger på is just nu. Innan vi åkte började jag på det här pannbandet, och jag hade tänkt ha det klart när vi skulle åkt hem igår. Men det ligger lika halvfärdigt i påsen som när vi satt på tåget hit. Tanken var även att jag skulle virka en docka till min tvillingbror, han tänkte ge en kollega ett självporträtt lagom till han byter jobb. Det har jag alltså inte heller hunnit. Förhoppningsvis hinner jag med lite virkning i veckan, men vem vet.

En rolig sak har jag faktiskt att berätta. Min man och jag hade bestämt att vi inte skulle köpa klappar till varandra i år, men han lyckades mygla ändå och överraskade mig med två virkböcker. Jag hade tänkt fota dem, men min far är något krävande så jag har inte hunnit än. Det är i alla fall väldigt fina böcker :-)

Jag hoppas att ni haft en godare jul, och att ni får ett gott nytt år!

Sackboy en sista gång

Min sackboy har legat nästan klar ett tag nu. Det som fattats honom har varit en dragkedja, och nu har jag lyckats få dit den. Jag gjorde ett tappert försök att få fast en riktig dragkedja, men det blev inte alls bra. Så, jag fick klippa ut en i filt. Det tog säkert 5 minuter, och sen 1 minut att limma fast. Varför är det så himla jobbigt att göra klart det allra sista på sina figurer?

Insnöad

Idag blir det inget inlägg om virkning eller stickning. Idag är det enkom beklagan. I söndags var vi på lussefika hos ett par kompisar, och precis innan vi gick beklagade sig den ena över att vi inte hade snö. Det var visst bättre förr sa hon, för då fick barnen uppleva snö varje vinter. Jag är helt säker på att det är hennes fel att det började snöa i tisdags. Och det har liksom inte slutat snöa heller. Igår hade vi runt 15-20 cm, och det var okej blåsten till trots. Jag och 3-åringen var ute i snön och hade kul, för att komma in genomblöta och rosiga om kinderna. Säg det roliga som varar, det dröjde inte länge innan jag hade ont i ryggen, jag har ju ryggproblem sen jag fick ryggskott för några år sen. Dessutom halkade jag i tisdags, vilket inte kändes alls förrän igår. Jag vred nämligen ena knät när jag ramlade och det känns rejält sen vår lektur i snön igår.

Och säg den olycka som kommer ensam. Idag vaknar jag till ett fullständigt snökaos. Jag kommer inte utanför dörren! Eller jo, det gör jag, men mycket längre kommer jag inte med två barn och mina krämpor. Det har fallit kanske 10 cm snö till, och blåsten har tilltagit. Det är svinkallt. Det tog mig en halv minut att fatta beslutet att jag inte tänkte gå till dagmamman med stora killen idag, no way in hell att jag ens försöker gå ut! Inte heller kan jag gå ner till bvc med minstingen, så den tiden har jag fått avboka.

Nu tänker flera säker att "typiskt stockholmare att snön alltid kommer som en överraskning". Men nej, det är ingen överraskning att snön kommer, däremot blir jag lika "rörelsehindrad" varje gång det kommer snö i såna här mängder. Det går inte att ta sig ut med barnvagn, inte ens nu när jag pimpat Buggan med vinterhjul. En gång var vi ute med vagn i snökaos, det var med en Emmaljunga med fyra fasta hjul. Och det var motigt. Jag tror vi hade 15 cm snö runt hjulen, så vagnen var väldit mycket högre än den egentligen var. Så nej, jag är inte överraskad över att det finns nåt som heter snö, men det förändrar inte det faktum att jag är insnöad.

Nytagna bilder från ytterdörren.

Max the kanin

Som ni vet har jag pysslat med en kanin till min bror ett tag. Efter ungefär en veckas påminnelser satte jag mig igår och gjorde färdigt. Egentligen kunde jag gjort det tidigare, det tog inte mer än max en timme. Min plan var för början att brodera munnen på vit filt och limma/sy fast, men jag kom på att om jag gör det får jag inte någon som helst markering runt munnen så att säga. Jag vill ju inte att bara tänderna ska synas, utan även att munnen ska synas. Så, det blev till att brodera direkt på virkningen. Och det blev nog rätt bra, eller vad säger ni? Det blev lite snett och förskjutet åt höger, men vad gör det, brorsan bryr sig förmodligen inte.

Från spelet Sam and Max, som jag märkligt nog inte spelat.

Virkning på en helt ny nivå

För några veckor gjorde jag nåt som visar hur knäpp jag egentligen är. Jag köpte nyligen en ny mobiltelefon, och valet föll på en HTC Tattoo. Varför? Jag vet faktiskt inte, för jag är inte vidare teknisk och jag har fortfarande problem att fatta vad jag gör med den. Men, Tattoon är så rolig eftersom man kan designa ett eget skal till den. Både fram- och baksida förstås. Och det var det jag gjorde, jag designade ett helt unikt skal. Och det blev så galet bra! Idag hämtade jag ut paketet, efter att ha gått i hela vintermunderingen (termobrallor, tjock jacka mm mm) ner till Ica, i typ 15 cm snö. (Förresten så hatar jag snö, från och med idag)

Nyligen hemkommen, och jag hade inte ens tålamod att äta innan jag tvingade min äkta hälft att byta skal. Hur cool är jag? På en skala från 1 till 10, där 1 är totalt ocool och 10 är oändligt cool.

Fram


Bak


Den som följt min blogg känner förmodligen igen motivet, som finns på bild i det här inlägget. Och ja, det är alltså den första hexagonfilten jag virkade. Coolt som motiv på mobilen, eller hur?

Handväska, ett återkommande fenomen

Som så många andra gånger i år har jag påbörjat Uppdrag: restgarn. I somras beställde jag, som jag sagt en miljon gånger, ett kilo garn som var utgående eller rester. Jag har haft lite svårigheter att komma på projekt till garnerna, speciellt Rowan 4 ply soft har irriterat mig, eftersom jag gillar färgen men inte hittat nåt 100 gram skulle räcka till. Men plötsligt händer det! Jag satt och glodde efter nåt annat mönster, och där var det. Där fanns det jag skulle virka! En handväska skulle det väl räcka till? Jag tydde diagrammet som var på japanska, för att sen upptäcka att det fanns en engelsk översättning lite längre ner på sidan... Nåja, lika glad var jag för det. Säger vi.

Jag virkade med dubbla trådar Rowan 4 ply soft, i någon rödbrun färg. Skitsnygg färg, och så här i efterhand måste jag säga att färgen var perfekt till en väska. Mönstret man virkade i gav väskan en härlig struktur, det ser nästan ut som ett grovt tyg eller vad man ska säga. Jag följde mönstret (för att se mönstret måste du vara medlem på ravelru, vilket är gratis) till punkt och pricka, men den blev väldigt grund. Min feta (haha) plånbok får inte plats utan att helt förstöra formen, men jag får väl ta en mindre plånka. Det är lite trist att den blev lite grund, men mitt garn hade ändå inte räckt till en större väska. Men kort sagt, den blev skitfin och det är nästan så jag har lust att virka en väska efter samma mönster men göra väskan mycket större. Det skulle nog bi riktigt snyggt att ha ett riktigt grovt (och då inte nödvändigtvis jättetjockt, utan bara grovt strukturerat) garn.

Dagens pysseltips

Så här i det eviga vintermörkret är ljus väldigt mysigt. Nu har jag både katter och barn, så jag försöker hålla mig undan alldeles för mycket riktiga ljus. Vi har tre små ljuslyktor med ritkigt värmeljus i, på soffbordet för då ser jag dem hela tiden. För ett tag sedan visade jag min virkade adventsljusstake och två ljuslyktor som stod upp och ner. De mönstrena är hemliga, men jag tänkte bjuda på ett annat som jag pysslat med. Jag har inget exakt mönster, men de är verkligen busenkla. De är fina som mysbelysning i det egna hemmet, eller perfekta som juklklappar!

Virka tre mormorsrutor och sy ihop dem så att de bildar en tub. Eller om du, som jag, föredrar att virka ihop i sista varvet. Jag har använt ett garn som funkar för virknål 1.75 mm, och virkat rutor på tre varv. Virka sedan en bottenplatt som du syr fast i ena änden på tuben. Jag virkade tre varv med stolpar. Fäst alla trådar och stärk lyktan i sockerlösning eller limlösning. Sen låter du lyktan torka på ett glas eller liknande i rätt storlek. OBS! Glöm inte att ha nån plastfolie eller liknande på glaset, för annars fastnar virkningen. Det misstaget gjorde jag igår, men jag lyckades rädda allt innan det torkat helt.

Sockerlösning: 1 del vatten, 2 delar florsocker. Värm upp och låt sockret lösa sig. Doppa virkningen, krama ur och lägg på nåt att torka

Limlösning: lika delar trälim (klassikern på orange flaska) och vatten. Blanda, och pensla på virkningen.

Låt torka några dagar, eller några timmar i torkskåp. Vill du ha lite tjusigare lyktor blandar du i glitter i din lösning, jag har haft silvrigt glitter i min senaste omgång julgranskulor och lyktor.

OBS! De virkade ljuslyktorna är inte till för riktiga värmeljus. Använd batteridrivna ljus, som finns bland annat på Clas Ohlsson.

Paket på väg

Det här fina rosa paketet på numera på väg mot Norge. Daddis ville ha julgranskulor och det ställde jag självklart upp på. För att försäkra mig lite bättre om att kulorna inte skulle bli kantstötta packade jag dem i en plåtburk (rätt mjuk för att vara plåt faktiskt) och sen i en skokartong.

Kaninen, igen

På begäran lägger jag upp en uppdaterad bild på kaninen jag virkar åt min storebror. Han, kaninen inte brorsan, har fått alla extremiteter, öron och svans. Det som saknas är nu alla smådetaljer som ansikte och trampdynor, men det ska göras i filt och det måste införskaffas först. Det känns som om den här kaninen kommer bli sjukt bra, och rätt likt orginalet.

Dessvärre blir det inget pysseltips ikväll, jag fick en killer idea till "min" bok och sitter med det mönstret istället. Men imorgon så, eller definitivt innan den 19e december för då ska jag ha pysslet med mig till Skåne.

Ang mitt inlägg om att sno mönster

Jag fick ett smågrinigt mail från en person som tyckte jag var löjlig som blev irriterad för att jag sett ett par av mina mönster på vift. Löjlig och omogen, för att jag kunde ju inte veta om personerna faktiskt snott mönstret eller gjort ett eget med mitt mönster som inspiration. Inlägget det gnälldes på finns här.

Ja, jag må vara löjlig då. Men jag vill alltså förtydliga att jag inte bryr mig om ifall nån inspireras av mina skapelser, det är bara roligt. Problemet jag ser är snarare att man tar ett av mina gratismönster rakt av och sen utger sig för att ha gjort mönstret själv. Jag delar med mig av en del mönster för att jag vill att folk ska virka och inspireras, och av nån anledning har jag känt att det är underförstått att man då skriver i sin blogg att man hittat ett mönster där och där så att ännu fler hittar mönstret och börjar virka. Det är roligt att fler och fler virkar, och det är roligt att mina mönster ändå är hyfsat poppis, för jag har aldrig i mitt liv varit poppis.

Mer virkning åt folket! Och hittar du ett gratismönster du gillar, länka till det så att fler får ta del av härligheten :-) Och jag vet att det är skitsvårt att veta hur mycket av mönster man ska ha gjort själv för att det ska vara ett eget mönster. Räcker det att ändra ena armen till exempel, eller skippa ett par varv här och där? Jag vet faktiskt inte. Och vad gör man om man blir direkt anklagad för att tjuva ett mönster eller en idé, när man faktiskt gjort mönstret själv från grunden? Man kan ju verkligen inte bevisa att man gjort det från scratch själv. Vilket är ett av mina stora problem med boken, jag har materialet och jag har gjort allt själv från grunden. Men när jag sen googlat har jag ju sett en eller flera liknande figurer, som jag alltså inte ens sett innan jag gjorde mina. Jag vill ju inte ge ut en bok och sen bli anklagad för att tjuva.

Och angående boken, jag har fått några mail med uppmuntrande kommentarer om att jag inte ska ge upp hoppet. Jag försöker att hålla lågan vid liv, men det är svårt, av flera anledningar. Det jag kan meddela är att jag har material till en bok, material i form av mönster och idéer. Allt jag egentligen behöver är lite självkänsla och ett förlag. Har du något av dessa att erbjuda mig så hojta till ;-)

Nog om det här nu, jag menade aldrig att vara en surkärring. Jag menade snarare att uppmärksamma er på "problemet". Nästa gång ni virkar efter ett mönster som inte är ert eget, så tipsa era bloggbesökare om var ni hittat det så att fler får ta del av roligheterna.

PS. Har ni nu riktig tur och jag orkar stå i köket ikväll, så kommer det inom kort ett tips på julpyssel. Eller ja, året-runtpyssel om man så vill.

Nu får vi glädjas åt andra

Emedan mitt hopp om en virkbok sänks allt mer så läste jag för ett par dagar sedan att Virkverket inom kort ska skriva bokkontrakt. Som sagt, jag har i princip inget hopp längre, men jag ser enormt mycket fram emot Virkverkets bok och önskar henne lycka till med sin karriär virkboksförfattare! Visst är det härligt att virkkonsten sprids? Jag som var världens tönt som virkade när jag var yngre (och jag slutade ju lika tvärt för jag ville ju passa in och vara lika häftig som alla andra), kanske snart blir lite mer samhällsanpassad?

Sam and Max, kaninen

Förra gången jag var i Skåne beställde min storebror en virkad kanin. Och inte vilken kanin som helst, utan den från Sam and Max. Tydligen ett roligt spel jag helt missat och måste ta igen snarast möjligt.

Nåväl, jag är rätt snäll av mig och gick med på att virka en kanin. Jag har dragit ut lite på det, för jag hade ingen lust att göra ett mönster. Det är verkligen skittrist att göra mönster, att skriva ner och virka, skriva ner och virka. Men nu när jag satt igång måste jag säga att jag fått massor av bra lösningar och idéer, tex till de böjda knäna. Kaninen är inte klar än, det fattas en arm, öron, svans och detaljer. Men det kommer, jag lovar.

Tumvantar med svamp

För ett par dagar sedan fick jag klart de här, ett par tumvantar i Marks & Kattens ekologiska babyull. De är i storlek ungefär 3 år, och jag har fått göra ett helt nytt mönster från grunden. De blev lite breda precis efter tummen, men jag tror inte att det ska göra något. På vantarnas ovansida har jag broderat med korsstygn, extralivssvampar från Super Mario. Jag tänkte göra Goomba, men vågade inte riktigt eftersom min 3-åring tycker att Goomba är läskig. Mönstret till broderiet lånade jag från det här mönstret (inloggning krävs, medlemskap på ravelry är gratis). Jag är nöjd faktiskt, jag var rädd att svamparna skulel bli för stora men det funkade faktiskt med ett så stort broderi. Mottagarna är också nöjda, vilket gläder mig oerhört :)

Jul, mer jul

Jag fick tips av Elsa att stärka julgranskulor med trälim blandat med vatten. Speciellt till färgat garn, eftersom sockerlösningen gör garnet flammigt. Jag såg det på mina blåa julgranskulor och har gjort nya (på beställning). Igår roade jag mig med att prova trälim, och resultatet blev mycket bättre. Däremot var det mer tidsödande att stå och pensla, så till mina vita julgranskulor håller jag mig nog till sockerlösning tror jag.

De blå kulorna finns inte på bild än, men jag har bild på lite annat julpyssel. I helgen var vi på shoppingtur, och när vi var inne på Clas Ohlsson för att köpa trälim fastnade jag vid en stor korg. Till min förfäran såg jag batteridrivna "värme"ljus, och jag stod säkert i 5 minuter och gnällde över att det borde vara en dödssynd att använda batteriljus när det finns riktiga ljus. Jag sa nåt om djävulens påhitt och att skända julen, och sen drog min man mig därifrån för att slippa mina svordomar. De där batteriljusen irriterade mig hela dagen, och så störde jag mig på alla som skulle köpa dem. Och sen, på kvällen när jag inte kunde somna, då fick jag världens idé (varför kommer alla världens idéer när man inte kan sova?). Dagen efter gick jag skamsen till Clas Ohlsson och köpte två paket batteriljus, 29 kr för tre ljus och så fick man två batterier till varje ljus. Resten av helgen ägnade jag till att skämmas, och virka det här (lite udda?) julpysslet.

Ljuslyktor i samma "tema" som julgranskulorna. Lyktorna kan användas antingen som på bilden, eller så kan man vända dem och ställa ljusen i själva lyktan. De är stärkta i limblandning med guldglitter i.


Adventsljusstake, av flera rutor som virkats ihop. Rutorna är mitt alldeles egna mönster, och staken är precis som lyktorna stärkt i limblandning med guldglitter i. Det var meningen att jag skulle köpa mossa att lägga i, men jag glömde försts


Jag måste säga att jag är sjuuukt nöjd med båda de här projekten! Limblandningen blev inte lika hård som sockerlösning, men det funkar. Ljusen är supercharmiga, de är gjorda så att ljuset liksom fladdrar som riktiga ljus. Jag kommer helt klart virka fler såna här under nästa år, de är perfekta som julklappar. Skulle inte du bli glad för en adventsljusstake, ett par ljuslyktor och ett par julgranskulor som alla går i samma färg och form liksom?

OBS!!! Använd ALDRIG riktiga ljus i virkade ljuslyktor eller ljusstakar. Det kan sluta riktigt riktigt illa.