Onödigt vetande

I tisdags var vi på ultraljud för att se hur bebisen i magen har det. Bebisen går sen länge under namnet Bob, det har den gjort sen vi fick veta att jag var gravid. Så min kära mor som kanske kikar här nån gång behöver inte stirra upp sig, för jag tänker inte säga vad det är för kön på Bob. Hur som helst, Bob har det bra och ligger som en korv så långt ner i magen det bara går utan att ramla ut och så här såg det ut i tisdags.



Bob har redan fått en vagn. Vi bestämde oss för länge sen att det skulle bli en Bugaboo den här gången eftersom vi ofta ångrat att vi inte köpte en när vi väntade Algot. Jag ville dessutom ha en vagn som inte knäcker ryggen på mig helt i trappen, utifall att vi inte skulle hitta en större lägenhet som kanske ligger på bottenplan. I alla fall hittade vi en vagn till vettigt pris, begagnat förstås för lite snål är jag, och vi köpte den för nån vecka sen. Den var grå-röd när vi köpte den, men den röda färgen tilltalade varken mig eller Micke så vi har bytt färg och numera är den blå. Den blå färgen var också bestämd sedan länge, eftersom den är helt klart snyggast. Här är den iaf, the waggon. Och jag vet att barnvagn inte heter waggon på engelska, men ibland får man vara lite tuff också.