Andreas Finnström, Degerforssupporter

För alldeles för länge sedan beställde min bror en virkad gubbe av mig, en som skulle föreställa hans jobbarkompis som gillar fotboll. Och han gillar inte vilket fotbollslag som helst, utan Degerfors ska det vara! Jag håller mina löften och har de senaste dagarna virkat på den här gubben, som skulle vara klädd i fotbollskläder i Degerforsstil. Till min hjälp hade jag bland annat den här bilden, och vi var alla överens om att slutresultatet blev riktigt bra. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så här bra, eftersom jag använt mitt vanliga dockmönster och sedan bara gjort lite småändringar. Benen är längre till exempel, och armarna är både smalare och längre. En grej som är lite kul, är att man kan lyfta på tröjan så att han blottar sin bringa, och att man kan kika in under shortsen och se underkroppen i hudfärgat garn. Allt enligt brorsans önskemål. På tröjan står initialerna på framsidan, och på baksidan siffran noll.

På "semester"

Som en del kanske märkt har det gått ett tag sen förra inlägget. Vi åkte till Skåne för att fira jul med mina föräldrar, men i år ville det sig annorlunda och julen har varit väldigt dyster. För att göra en tråkig historia kort, så har min mamma fått åka iväg och jag har fått stanna i Skåne för att hjälpa min pappa tills mamma är tillbaka. Till sällskap har jag min far, min äldsta son samt en lillebror och en tvillingbror. Plus två sinnessjuka katter, icke att förglömma.

Så, handarbetet ligger på is just nu. Innan vi åkte började jag på det här pannbandet, och jag hade tänkt ha det klart när vi skulle åkt hem igår. Men det ligger lika halvfärdigt i påsen som när vi satt på tåget hit. Tanken var även att jag skulle virka en docka till min tvillingbror, han tänkte ge en kollega ett självporträtt lagom till han byter jobb. Det har jag alltså inte heller hunnit. Förhoppningsvis hinner jag med lite virkning i veckan, men vem vet.

En rolig sak har jag faktiskt att berätta. Min man och jag hade bestämt att vi inte skulle köpa klappar till varandra i år, men han lyckades mygla ändå och överraskade mig med två virkböcker. Jag hade tänkt fota dem, men min far är något krävande så jag har inte hunnit än. Det är i alla fall väldigt fina böcker :-)

Jag hoppas att ni haft en godare jul, och att ni får ett gott nytt år!

Sackboy en sista gång

Min sackboy har legat nästan klar ett tag nu. Det som fattats honom har varit en dragkedja, och nu har jag lyckats få dit den. Jag gjorde ett tappert försök att få fast en riktig dragkedja, men det blev inte alls bra. Så, jag fick klippa ut en i filt. Det tog säkert 5 minuter, och sen 1 minut att limma fast. Varför är det så himla jobbigt att göra klart det allra sista på sina figurer?

Insnöad

Idag blir det inget inlägg om virkning eller stickning. Idag är det enkom beklagan. I söndags var vi på lussefika hos ett par kompisar, och precis innan vi gick beklagade sig den ena över att vi inte hade snö. Det var visst bättre förr sa hon, för då fick barnen uppleva snö varje vinter. Jag är helt säker på att det är hennes fel att det började snöa i tisdags. Och det har liksom inte slutat snöa heller. Igår hade vi runt 15-20 cm, och det var okej blåsten till trots. Jag och 3-åringen var ute i snön och hade kul, för att komma in genomblöta och rosiga om kinderna. Säg det roliga som varar, det dröjde inte länge innan jag hade ont i ryggen, jag har ju ryggproblem sen jag fick ryggskott för några år sen. Dessutom halkade jag i tisdags, vilket inte kändes alls förrän igår. Jag vred nämligen ena knät när jag ramlade och det känns rejält sen vår lektur i snön igår.

Och säg den olycka som kommer ensam. Idag vaknar jag till ett fullständigt snökaos. Jag kommer inte utanför dörren! Eller jo, det gör jag, men mycket längre kommer jag inte med två barn och mina krämpor. Det har fallit kanske 10 cm snö till, och blåsten har tilltagit. Det är svinkallt. Det tog mig en halv minut att fatta beslutet att jag inte tänkte gå till dagmamman med stora killen idag, no way in hell att jag ens försöker gå ut! Inte heller kan jag gå ner till bvc med minstingen, så den tiden har jag fått avboka.

Nu tänker flera säker att "typiskt stockholmare att snön alltid kommer som en överraskning". Men nej, det är ingen överraskning att snön kommer, däremot blir jag lika "rörelsehindrad" varje gång det kommer snö i såna här mängder. Det går inte att ta sig ut med barnvagn, inte ens nu när jag pimpat Buggan med vinterhjul. En gång var vi ute med vagn i snökaos, det var med en Emmaljunga med fyra fasta hjul. Och det var motigt. Jag tror vi hade 15 cm snö runt hjulen, så vagnen var väldit mycket högre än den egentligen var. Så nej, jag är inte överraskad över att det finns nåt som heter snö, men det förändrar inte det faktum att jag är insnöad.

Nytagna bilder från ytterdörren.

Max the kanin

Som ni vet har jag pysslat med en kanin till min bror ett tag. Efter ungefär en veckas påminnelser satte jag mig igår och gjorde färdigt. Egentligen kunde jag gjort det tidigare, det tog inte mer än max en timme. Min plan var för början att brodera munnen på vit filt och limma/sy fast, men jag kom på att om jag gör det får jag inte någon som helst markering runt munnen så att säga. Jag vill ju inte att bara tänderna ska synas, utan även att munnen ska synas. Så, det blev till att brodera direkt på virkningen. Och det blev nog rätt bra, eller vad säger ni? Det blev lite snett och förskjutet åt höger, men vad gör det, brorsan bryr sig förmodligen inte.

Från spelet Sam and Max, som jag märkligt nog inte spelat.

Virkning på en helt ny nivå

För några veckor gjorde jag nåt som visar hur knäpp jag egentligen är. Jag köpte nyligen en ny mobiltelefon, och valet föll på en HTC Tattoo. Varför? Jag vet faktiskt inte, för jag är inte vidare teknisk och jag har fortfarande problem att fatta vad jag gör med den. Men, Tattoon är så rolig eftersom man kan designa ett eget skal till den. Både fram- och baksida förstås. Och det var det jag gjorde, jag designade ett helt unikt skal. Och det blev så galet bra! Idag hämtade jag ut paketet, efter att ha gått i hela vintermunderingen (termobrallor, tjock jacka mm mm) ner till Ica, i typ 15 cm snö. (Förresten så hatar jag snö, från och med idag)

Nyligen hemkommen, och jag hade inte ens tålamod att äta innan jag tvingade min äkta hälft att byta skal. Hur cool är jag? På en skala från 1 till 10, där 1 är totalt ocool och 10 är oändligt cool.

Fram


Bak


Den som följt min blogg känner förmodligen igen motivet, som finns på bild i det här inlägget. Och ja, det är alltså den första hexagonfilten jag virkade. Coolt som motiv på mobilen, eller hur?

Handväska, ett återkommande fenomen

Som så många andra gånger i år har jag påbörjat Uppdrag: restgarn. I somras beställde jag, som jag sagt en miljon gånger, ett kilo garn som var utgående eller rester. Jag har haft lite svårigheter att komma på projekt till garnerna, speciellt Rowan 4 ply soft har irriterat mig, eftersom jag gillar färgen men inte hittat nåt 100 gram skulle räcka till. Men plötsligt händer det! Jag satt och glodde efter nåt annat mönster, och där var det. Där fanns det jag skulle virka! En handväska skulle det väl räcka till? Jag tydde diagrammet som var på japanska, för att sen upptäcka att det fanns en engelsk översättning lite längre ner på sidan... Nåja, lika glad var jag för det. Säger vi.

Jag virkade med dubbla trådar Rowan 4 ply soft, i någon rödbrun färg. Skitsnygg färg, och så här i efterhand måste jag säga att färgen var perfekt till en väska. Mönstret man virkade i gav väskan en härlig struktur, det ser nästan ut som ett grovt tyg eller vad man ska säga. Jag följde mönstret (för att se mönstret måste du vara medlem på ravelru, vilket är gratis) till punkt och pricka, men den blev väldigt grund. Min feta (haha) plånbok får inte plats utan att helt förstöra formen, men jag får väl ta en mindre plånka. Det är lite trist att den blev lite grund, men mitt garn hade ändå inte räckt till en större väska. Men kort sagt, den blev skitfin och det är nästan så jag har lust att virka en väska efter samma mönster men göra väskan mycket större. Det skulle nog bi riktigt snyggt att ha ett riktigt grovt (och då inte nödvändigtvis jättetjockt, utan bara grovt strukturerat) garn.

Dagens pysseltips

Så här i det eviga vintermörkret är ljus väldigt mysigt. Nu har jag både katter och barn, så jag försöker hålla mig undan alldeles för mycket riktiga ljus. Vi har tre små ljuslyktor med ritkigt värmeljus i, på soffbordet för då ser jag dem hela tiden. För ett tag sedan visade jag min virkade adventsljusstake och två ljuslyktor som stod upp och ner. De mönstrena är hemliga, men jag tänkte bjuda på ett annat som jag pysslat med. Jag har inget exakt mönster, men de är verkligen busenkla. De är fina som mysbelysning i det egna hemmet, eller perfekta som juklklappar!

Virka tre mormorsrutor och sy ihop dem så att de bildar en tub. Eller om du, som jag, föredrar att virka ihop i sista varvet. Jag har använt ett garn som funkar för virknål 1.75 mm, och virkat rutor på tre varv. Virka sedan en bottenplatt som du syr fast i ena änden på tuben. Jag virkade tre varv med stolpar. Fäst alla trådar och stärk lyktan i sockerlösning eller limlösning. Sen låter du lyktan torka på ett glas eller liknande i rätt storlek. OBS! Glöm inte att ha nån plastfolie eller liknande på glaset, för annars fastnar virkningen. Det misstaget gjorde jag igår, men jag lyckades rädda allt innan det torkat helt.

Sockerlösning: 1 del vatten, 2 delar florsocker. Värm upp och låt sockret lösa sig. Doppa virkningen, krama ur och lägg på nåt att torka

Limlösning: lika delar trälim (klassikern på orange flaska) och vatten. Blanda, och pensla på virkningen.

Låt torka några dagar, eller några timmar i torkskåp. Vill du ha lite tjusigare lyktor blandar du i glitter i din lösning, jag har haft silvrigt glitter i min senaste omgång julgranskulor och lyktor.

OBS! De virkade ljuslyktorna är inte till för riktiga värmeljus. Använd batteridrivna ljus, som finns bland annat på Clas Ohlsson.

Paket på väg

Det här fina rosa paketet på numera på väg mot Norge. Daddis ville ha julgranskulor och det ställde jag självklart upp på. För att försäkra mig lite bättre om att kulorna inte skulle bli kantstötta packade jag dem i en plåtburk (rätt mjuk för att vara plåt faktiskt) och sen i en skokartong.

Kaninen, igen

På begäran lägger jag upp en uppdaterad bild på kaninen jag virkar åt min storebror. Han, kaninen inte brorsan, har fått alla extremiteter, öron och svans. Det som saknas är nu alla smådetaljer som ansikte och trampdynor, men det ska göras i filt och det måste införskaffas först. Det känns som om den här kaninen kommer bli sjukt bra, och rätt likt orginalet.

Dessvärre blir det inget pysseltips ikväll, jag fick en killer idea till "min" bok och sitter med det mönstret istället. Men imorgon så, eller definitivt innan den 19e december för då ska jag ha pysslet med mig till Skåne.

Ang mitt inlägg om att sno mönster

Jag fick ett smågrinigt mail från en person som tyckte jag var löjlig som blev irriterad för att jag sett ett par av mina mönster på vift. Löjlig och omogen, för att jag kunde ju inte veta om personerna faktiskt snott mönstret eller gjort ett eget med mitt mönster som inspiration. Inlägget det gnälldes på finns här.

Ja, jag må vara löjlig då. Men jag vill alltså förtydliga att jag inte bryr mig om ifall nån inspireras av mina skapelser, det är bara roligt. Problemet jag ser är snarare att man tar ett av mina gratismönster rakt av och sen utger sig för att ha gjort mönstret själv. Jag delar med mig av en del mönster för att jag vill att folk ska virka och inspireras, och av nån anledning har jag känt att det är underförstått att man då skriver i sin blogg att man hittat ett mönster där och där så att ännu fler hittar mönstret och börjar virka. Det är roligt att fler och fler virkar, och det är roligt att mina mönster ändå är hyfsat poppis, för jag har aldrig i mitt liv varit poppis.

Mer virkning åt folket! Och hittar du ett gratismönster du gillar, länka till det så att fler får ta del av härligheten :-) Och jag vet att det är skitsvårt att veta hur mycket av mönster man ska ha gjort själv för att det ska vara ett eget mönster. Räcker det att ändra ena armen till exempel, eller skippa ett par varv här och där? Jag vet faktiskt inte. Och vad gör man om man blir direkt anklagad för att tjuva ett mönster eller en idé, när man faktiskt gjort mönstret själv från grunden? Man kan ju verkligen inte bevisa att man gjort det från scratch själv. Vilket är ett av mina stora problem med boken, jag har materialet och jag har gjort allt själv från grunden. Men när jag sen googlat har jag ju sett en eller flera liknande figurer, som jag alltså inte ens sett innan jag gjorde mina. Jag vill ju inte ge ut en bok och sen bli anklagad för att tjuva.

Och angående boken, jag har fått några mail med uppmuntrande kommentarer om att jag inte ska ge upp hoppet. Jag försöker att hålla lågan vid liv, men det är svårt, av flera anledningar. Det jag kan meddela är att jag har material till en bok, material i form av mönster och idéer. Allt jag egentligen behöver är lite självkänsla och ett förlag. Har du något av dessa att erbjuda mig så hojta till ;-)

Nog om det här nu, jag menade aldrig att vara en surkärring. Jag menade snarare att uppmärksamma er på "problemet". Nästa gång ni virkar efter ett mönster som inte är ert eget, så tipsa era bloggbesökare om var ni hittat det så att fler får ta del av roligheterna.

PS. Har ni nu riktig tur och jag orkar stå i köket ikväll, så kommer det inom kort ett tips på julpyssel. Eller ja, året-runtpyssel om man så vill.

Nu får vi glädjas åt andra

Emedan mitt hopp om en virkbok sänks allt mer så läste jag för ett par dagar sedan att Virkverket inom kort ska skriva bokkontrakt. Som sagt, jag har i princip inget hopp längre, men jag ser enormt mycket fram emot Virkverkets bok och önskar henne lycka till med sin karriär virkboksförfattare! Visst är det härligt att virkkonsten sprids? Jag som var världens tönt som virkade när jag var yngre (och jag slutade ju lika tvärt för jag ville ju passa in och vara lika häftig som alla andra), kanske snart blir lite mer samhällsanpassad?

Sam and Max, kaninen

Förra gången jag var i Skåne beställde min storebror en virkad kanin. Och inte vilken kanin som helst, utan den från Sam and Max. Tydligen ett roligt spel jag helt missat och måste ta igen snarast möjligt.

Nåväl, jag är rätt snäll av mig och gick med på att virka en kanin. Jag har dragit ut lite på det, för jag hade ingen lust att göra ett mönster. Det är verkligen skittrist att göra mönster, att skriva ner och virka, skriva ner och virka. Men nu när jag satt igång måste jag säga att jag fått massor av bra lösningar och idéer, tex till de böjda knäna. Kaninen är inte klar än, det fattas en arm, öron, svans och detaljer. Men det kommer, jag lovar.

Tumvantar med svamp

För ett par dagar sedan fick jag klart de här, ett par tumvantar i Marks & Kattens ekologiska babyull. De är i storlek ungefär 3 år, och jag har fått göra ett helt nytt mönster från grunden. De blev lite breda precis efter tummen, men jag tror inte att det ska göra något. På vantarnas ovansida har jag broderat med korsstygn, extralivssvampar från Super Mario. Jag tänkte göra Goomba, men vågade inte riktigt eftersom min 3-åring tycker att Goomba är läskig. Mönstret till broderiet lånade jag från det här mönstret (inloggning krävs, medlemskap på ravelry är gratis). Jag är nöjd faktiskt, jag var rädd att svamparna skulel bli för stora men det funkade faktiskt med ett så stort broderi. Mottagarna är också nöjda, vilket gläder mig oerhört :)

Jul, mer jul

Jag fick tips av Elsa att stärka julgranskulor med trälim blandat med vatten. Speciellt till färgat garn, eftersom sockerlösningen gör garnet flammigt. Jag såg det på mina blåa julgranskulor och har gjort nya (på beställning). Igår roade jag mig med att prova trälim, och resultatet blev mycket bättre. Däremot var det mer tidsödande att stå och pensla, så till mina vita julgranskulor håller jag mig nog till sockerlösning tror jag.

De blå kulorna finns inte på bild än, men jag har bild på lite annat julpyssel. I helgen var vi på shoppingtur, och när vi var inne på Clas Ohlsson för att köpa trälim fastnade jag vid en stor korg. Till min förfäran såg jag batteridrivna "värme"ljus, och jag stod säkert i 5 minuter och gnällde över att det borde vara en dödssynd att använda batteriljus när det finns riktiga ljus. Jag sa nåt om djävulens påhitt och att skända julen, och sen drog min man mig därifrån för att slippa mina svordomar. De där batteriljusen irriterade mig hela dagen, och så störde jag mig på alla som skulle köpa dem. Och sen, på kvällen när jag inte kunde somna, då fick jag världens idé (varför kommer alla världens idéer när man inte kan sova?). Dagen efter gick jag skamsen till Clas Ohlsson och köpte två paket batteriljus, 29 kr för tre ljus och så fick man två batterier till varje ljus. Resten av helgen ägnade jag till att skämmas, och virka det här (lite udda?) julpysslet.

Ljuslyktor i samma "tema" som julgranskulorna. Lyktorna kan användas antingen som på bilden, eller så kan man vända dem och ställa ljusen i själva lyktan. De är stärkta i limblandning med guldglitter i.


Adventsljusstake, av flera rutor som virkats ihop. Rutorna är mitt alldeles egna mönster, och staken är precis som lyktorna stärkt i limblandning med guldglitter i. Det var meningen att jag skulle köpa mossa att lägga i, men jag glömde försts


Jag måste säga att jag är sjuuukt nöjd med båda de här projekten! Limblandningen blev inte lika hård som sockerlösning, men det funkar. Ljusen är supercharmiga, de är gjorda så att ljuset liksom fladdrar som riktiga ljus. Jag kommer helt klart virka fler såna här under nästa år, de är perfekta som julklappar. Skulle inte du bli glad för en adventsljusstake, ett par ljuslyktor och ett par julgranskulor som alla går i samma färg och form liksom?

OBS!!! Använd ALDRIG riktiga ljus i virkade ljuslyktor eller ljusstakar. Det kan sluta riktigt riktigt illa.

Om man kunde förälska sig i ting

Så skulle nog min äldsta son bli kär i allt jag virkar till honom. Idag åkte hans julkalender upp på väggen, utan siffror för jag har inte orkat göra dem än. Ikväll ska jag roa mig med att fixa paket och numrera kalendern. Som sagt, idag hängde jag upp kalendern och ungen blev helt till sig. Han hämtade en stol och satte sig framför och bara tittade med ett leende.

Appropå att vara kär i ting, visst gick det en dokumentär på femman för ett tag sedan? Den handlade om människor som älskade byggnader och allt möjligt, nån påstod sig vara gift med Eiffeltornet. Undrar om de inte var intima med sakerna också. Jaja, så "illa" är det inte för busungen.

Julkalendern

Julkalendern från Sarah London är så gott som klar. Nu kanske du tycker att allt jag gör är "så gott som klart", och ja det är faktiskt så det är. Och då har jag saker liggande som typ aldrig kommer bli klara. Halsdukarna är det för krångligt mönster, på en av dem i alla fall, och jag har så dåligt fokus så jag gör bara fel hela tiden. Men efter det här inlägget ska jag faktiskt ta itu med den gröna sjalen, än så länge är det bara räta maskor och det klarar jag faktiskt av. Så ska jag göra lite fler julgranskulor, jag är sugen på att göra ett par vantar i julklapp till "någon", min ena bror har beställt en kanin från ett spel och en annan bror har beställt en docka som ska föreställa en arbetskamrat. Shit vad mycket, kommer jag verkligen att hinna? Ja, det återstår att se. Kanske borde jag ge mig på vantarna istället för sjalen? Sjalen är ju bara till mig.

Well well, så här kalendern ut nu. Jag ska fixa nåt att hänga den i, den ska få "kulor" med nummer 1-24 på och såklart ska den få lite paket också. Just ja, för den som undrar så har jag löst problemet med att översta rutan blev för liten. Det var inte så mycket svårare än att jag gjorde de två översta rutorna lika stora helt enkelt.

Jag och (garn)rea

Jag tror att jag beklagade mig för nåt inlägg sedan, över att mitt gröna garn till adventskalendern var slut. Och det vita fluffgarnet med för den delen. I veckan var jag och köpte mer, alla delar till kalendern är klara och jag ska bara montera den på väggen. Men. Som sagt, så var jag i garnaffären och hade bestämt mig för att bara köpa garnet till kalendern. Men så var det rea på Marks & Kattens ekobomull, ett garn jag fullkomligt älskar. Många av mina dålls (som Einar till exempel) är virkade i ekobomull, andra är virkade i en salig blandning av lika tjocka (eller tunna om man så vill) garner. Ekobomullen har en perfekt hudfärgad variant, och då köpte jag ett sånt nystan nu nr jag var i affären. Men man kan ju inte bara ta en. Alltså tog jag en till, och en till. Till slut hade jag sex olika färger, ett nystan av varje. Plus att jag "råkade" köpa mer garn till mina julgranskulor.

Jag fattar inte. Rea på skor och kläder, det kan jag gå förbi utan att ens tänka tanken att köpa. Men garnrea, då är det nåt inom mig som tänder till och jag måste ha. Och då menar jag måste. Det är som ett beroende. Folk snackar om att vara sockerberoende, kaffeberoende och jag vet vad. Men det är bra mycket värre att vara garnberoende (Och det sagt med en stoooor nypa humor, så skäll inte på mig nu)!

Virkad sackboy

Nu när vintern börjar närma sig och det ständiga mörkret är ett faktum så antar jag att vi får nöja oss med halvbra och dåliga foton från min sida. För ett tag sen började jag virka en sackboy , och den har legat nästan färdig några dagar. Det enda som fattas honom är en dragkedja, och jag vet inte hur jag vill ha den. Jag övervägde att virka kroppen i en rektangel typ och sen sy ihop den med en dragkedja framtill men jag valde att avstå av flera anledningar. Jag har googlat lite och har sett lite olika lösningar, men helst vill jag nog ha en dragkedja så det har jag köpt. Nu åtrstår bara att se om det blir som jag vill eller om jag får göra på ett annat sätt.



Är jag nu nöjd med min nya kamrat? Både ja och nej. På det stora hela är jag nöjd, det ser typ ut som den riktiga sackboy. Det är, tycker jag, svårt att få till den första figuren bra eftersom det blir så stor skillnad på en "tom" figur och en som är stoppad. Gör man däremot en till kan man justera småsaker som inte blev helt bra på första försöket, och helt plötsligt har man en skitbra figur. Så, på det stora hela är jag nöjd men om jag virkar en till kommer jag göra lite ändringar. Halsen blir smalare, jag vågade inte göra den smalare nu eftersom jag inte visste om huvudet skulle bli för tungt och hänga, men jag tror faktiskt att det det går att göra halsen lite smalare. Sen blir kroppen lite kortare, kanske två varv eller nåt sånt, för den är lite lite för lång och proportionerna är fel. Och så hade jag nog velat ha ett lite mörkare brunt garn, men det är ju egentligen strunt samma. Den som spelat Little Big Planet vet att sackboy kan se ut lite hur som helst, och då spelar inte mitt ljusbruna garn nån roll. Något som jag däremot är sjukt nöjd med, det är hans händer och fingrar, de är så vansinnigt söta att jag nästan vill virka bara en liten hand!

Snart är december här

Och snart är barnens adventskalender färdig. Mitt garn tog slut i lördags, men idag hängde jag på låset för att köpa mer. Det gick rätt snabbt att virka faktiskt, det är bara tolv mormorsrutor i olika storlek och kantade med vitt fluffgarn. Den minsta rutan blev lite för liten, så jag hade velat förskjuta hela granen (som det alltså ska bli) och låta den nu nästminsta rutan vara den minsta, och sen göra en som är större än den nuvarande största. Tyvärr tror jag inte att det vita garnet räcker, och jag vägrar köpa ett nytt för det var dyrt så här i juletid.

Mönstret är, som jag nämnt förut, inte mitt eget utan jag har hittat det hos Sarah London.

Gubben Einar

Einar har alltid varit ett namn som tilltalat mig, och förtjusningen för namnet försvann inte när jag pluggade med en riktigt originell Einar på universitetet. När jag virkade den här dockan föll det sig därför naturligt att han skulle heta just Einar. Einar är en äldre man med bruna små ögon, och begynnande (säger han) håravfall. Han är en mysgubbe, icke att förväxlas med snuskgubbe, som bland annat gillar hemmakvällar i soffan och att spela Bingo med gamla damer. Som de flesta äldre män använder Einar hängslen till sina bruna byxor, men när han ska impa på damerna drar han ner hängslena som en och annan cool yngling.

Ändringar i "Mina egna beskrivningar"

En del har säkert läst mitt inlägg om att jag set flera av mina mönster ute på vift, och där bloggaren utelämnar att det är mitt mönster och således får all cred för att "du är så himla duktig och kreativ". Detta stör mig och många andra (tack för allt stöd förresten!), och därför har jag gjort några smärre ändringar. Jag har tagit bort beskrivning samt bildhjälp till de virkade promenadskorna och sandalerna, dessa beskrivningar hade jag hoppats få med i en eventuell bok och eftersom några tyvärr inte kan sköta sig så behåller jag dessa för mig själv. I övrigt ligger alla mönster kvar, men som jag skrivit så ska man antingen länka direkt till min blogg om man blogg om något man virkat efter mina mönster eller så ska iaf mitt namn (Crochetra) nämnas som skapare av mönstret. Egentligen hade jag tänkt ta bort även pepparkakshuset, men så här i juletid fick det ligga kvar. Det är möjligt att mönstret ryker i början av nästa år, men kanske har jag lugnat ner mig. Egentligen är det ju världens komplimang att några använder just MINA mönster för att få beröm. Egentligen, så där långt inne du vet.

Till er som undrat om jag inte ska outa de bloggar jag sett, så svarar jag att jag inte klarar av den konflikten. Några har säkert läst mitt inlägg där jag som hastigast nämnde min förlossningsdepression, och sen det inlägget har det hänt mycket som gör att allt känns mycket tyngre. Jag klarar inte av att konfrontera någon i det här skicket, det är enklare att klaga rent generellt och påminna er om att länka till min blogg.

Virkad skål av duk

Även skålen fick stå i torkskåpet inatt. Det enda jag inte är nöjd med är fläcken den fått på insidan. Trots att jag torkat av kakformen flera gånger innan jag hade på duken så har det funnit nåt skräp kvar som sedan lämnat en intorkad fläck i skålen. Men vad gör väl det, den hade inte fått vara ren för varken katterna eller barnen i vilket fall. Dessutom var det mest för att se hur resultatet blev, för nu virkar jag nog inte fler dukar utan köper nåt på loppisen när de nu lyckas ha öppet.

Fler kulor

De senaste dagarna har jag virkat några fler julgranskulor. Några blå, och några fler vita. De blå är en beställning, men köparen får godkänna dem först. Det var någon som frågade hur sockerlösningen blir på färgat garn, och där kan jag meddela att det syns betydligt mer än på vitt garn. Just nu är jag för trött för att ta ställning till om det stör eller inte (har precis vaknat och plockat fram saker ut torkskåpet) så jag lämnar det vid att det syns.

De blå kulorna stärktes med sockerlösning med blått glitter i.


Och de vita stärktes med sockerlösning med limegrönt glitter, plus att jag blandade i resterna av lösning med blått glitter.

Det bor en liten tomte... på mitt köksbord

Nej, men det sitter en på köksbordet och jag vet inte hur han tagit sig dit. Jag virkade honom i soffan, och sen var han på bordet. Kanske är han en sån där tomte som går i sidled, kommer ni ihåg den där tomtefiguren som satte skräck i Sydamerika förra sommaren? Vet att jag såg en video då, men jag minns inte var.

Nåväl, den här tomten är virkad efter Elsas underbara mönster. Jag virkade en enligt samma mönster förra julen, och det var så pilligt med virknål 2 mm så i år bytte jag upp mig. Den här gången använde jag Eskimo och virknål 6 mm, det gick busenkelt den här gången. Lagom pilligt, och så fick jag använda min nya bästis: limpistolen.

Att göra en skål av en virkad duk

Idag tänkte jag visa mitt senaste projekt: att göra en skål av en virkad duk.

Du behöver en virkad duk (har du en gammal så ta det, har du som jag ingen gammal duk får du vackert virka en) och något att forma duken på. Jag har tagit en kakform med veckade kanten. Använd något du kan vara utan ett tag, för det tar några dagar för duken att torka.



På spisen värmer du 4.5 dl florsocker och 1,5 dl vatten tills sockret löst sig ordentligt. Lösningen brukar bli lite klarare när det är klart (men mitt blev inte alls klart och fint idag). Hur varmt ska man ha spisen? Ingen aning, men jag har inget tålamod och kör på högsta så det går fort.


När sockerlösningen är färdig låter du den svalna något. Låt det inte svalna för länge, för den blir bara stelare och klibbigare. När det är så pass "svalt" att du står ut med smeten mot fingrarna, doppa duken i kastrullen. (Eftersom jag skulle stärka flera saker hällde jag över en del av sockerlösningen i en skål, och doppade duken där istället och resten av lösningen hällde jag glitter i. Nu blev du himla nyfiken på vad som ska glittras, och nu blir det här nog världens längsta parentes (nä, jag skämtar bara. Alla som pluggat på universitet och högskola vet hur löjligt långa en del parenteser är) men jag struntar faktiskt i båda grejerna för tillfället).


När du dränkt duken i sockerlösning, tar du upp den och lägger på en handduk. Pressa handduken på duken, så att du får bort överflödig sockerlösning.


Och slutligen formar du duken efter din skål eller kakform eller vad du tänkt använda.


Sen är det bara att låta det torka. Det tar några dagar, så ha tålamod. Har du inte tålamod, så kör du det i torkskåpet. För det tänker nämligen jag göra.

Mönstret jag använt till min duk kommer från ett gammalt tidningsurklipp. Häftet heter Hemmets Idétidning så jag tippar att det kommer från Hemmets Journal, och det är Mabel Haag som gjort mönstret.

Julen fortsätter med ett virkat och flätat hjärta

Julstämnningen hos Crochetra fortsätter. Inte nog med att jag syndade och satte upp julgardiner i köket i morse, så har jag virkat ett julhjärta. Jag letade efter roligt julpynt och såg att garnstudio hade ett stickat och tovat hjärta. Eftersom jag inte vill sticka utan virka, så kollade jag inte mönstret särskilt noga men jag tror att det var "fuskflätat", att man bara stickade så att det såg ut att vara flätat. Jag vill inte ha nåt fusk, så jag komponerade ett eget mönster på ett hjärta som man själv får fläta ihop. Mitt hjärta är virkat i grå och vit Eskimo, och jag är nöjd med mönstret överlag. Formen på hjärtat tycker jag är bra, och remsorna som flätas är lagom breda. Däremot blev det inte så snyggt i kanterna när man flätat klart. Jag vet inte om jag kanske ska sy fast remsorna i kanten, så att de sitter där de sitter och så kan jag gömma den understa remsan lite. Så ska jag nog ta fram strykjärnet och pressa lite så att det blir platt och fint.

Dagens citat

Mitt i all irritation måste jag bjuda på ett citat. Jag är på riktigt dåligt humör idag, av flera anledningar. När jag är sur brukar jag tänka på det här tänkvärda citatet, hört på Hörby marknad 2008:

"Det här med frysta frukter doppade i choklad, hur fan funkar det?" sagt med väldigt fundersam ton.

Irritation

Igår var jag arg. Väldigt arg. Hela eftermiddagen och hela kväll sög fett. Och idag, är jag också arg.

Jag vill passa på att meddela att det INTE är okej att använda mina beskrivningar för att sedan låtsas att det är ens egna och ta cred för att "man är så duktig på att komma på saker" när man i själva verket använt något JAG gjort. Jag tycker det är skitkul att dela med mig av i alla fall några av mina egna mönster, och jag har därför varit generös nog att dela med mig av dem gratis. Men nu är jag irriterad. Ser jag en enda person till som antyder att de själva kommit på ett mönster som är misstänkt likt mitt eget (och då menar jag verkligen uppenbart likt, jag har sett några men jag nämner inga namn) så ryker hela gratismappen med mina mönster. Det är skittrist att det finns ett fåtal människor som "snor" mönster, allt jag egentligen "begär" när ni virkar efter mina mönster är att man länkar till min blogg.

Sen vill jag be om ursäkt för surkärringen som skrivit det här inlägget. Majoriteten av är underbara människor som sköter sig, och det vore synd om jag "tvingas" sluta dela med mig.

Julen har kommit till Crochetra

För kanske en månad sen fick jag en halvgalen idé om att virka julgranskulor. Min man tyckte jag var knäpp när jag berättade om mina planer, men ibland får man tillfälle att gnida resultatet i ansiktet och säga "vad var det jag sa?" och det här var ett sånt tillfälle. Även om det tog tid för mig att få tummen ur ändalykten, så blev resultatet skitbra. Jag virkade två stycken igår kväll, för att prova idén och se om det funkade som jag ville och det gjorde det. De är galet snygga om jag får säga det själv. Det som saknas nu är bara ett par kulhängare, men jag har inte kommit på hur jag vill att de ska se ut.



Planerna nu är att virka upp ett gäng julgranskulor i olika färger, jag har en liten förhoppning om att hitta "metall"garn i lokala garnbutiken så att kulorna blir lite glansigare. Några kulor kommer förmodligen ges i tidig julklapp till barnens låtsasgammelfarmor, hon kommer att älska dem! Nästa plan är att panikvirka en paketkalender. Det är så att jag helt out of the blue fick för mig att klicka på en länk i min länklista för handarbetsskadade, och så såg jag den här fantastiska kalendern. Och ack så enkel! Så, inom kort bär det av mot garnaffären för att shoppa garn. Sen är det bara att hoppas att stora ungen (som hysteriskt skrek att han ville vara hemma och mysa med mig, för att minuten senare göra på sig så jag inte ville mysa) håller sig lugn och lilla ungen lyckas sova något längre än sina sedvanliga 20 minuter. Jag ska dessutom försöka virka ett pepparkakshus efter förra årets mönster, ett hus vi kan ha själva för de två jag virkade förra året finns inte längre i min ägo.

Sackboy, eller suckboy?

Det finns ett spel som heter Little Big Planet, till Playstation 2 tror jag det är. Hur som helst spelade jag det när jag var i Skåne senast. Adam Alsing står för den svenska rösten, och bara det är ju en succé i sig. Huvudfiguren i spelet är Sackboy, en stickad liten filur som kan få nya material och accessoarer under spelets gång. Det är helt enkelt ett underbart spel, och jag kände att jag verkligen behöver en egen liten Sackboy. För något inlägg sen visade jag hans ena hand, och här kommer bild på resten som jag hunnit göra. Jag tror att han blir bra, proportionerna är något fel men det kan jag leva med. Händerna är hur söta som helst, med sina fem små fingrar, och hade han varit en levande varelse skulle han säkert göra tummen upp för sin skapare (för mig alltså). Det som saknas honom just nu är ansikte och ben, samt dragkedjan på magen och den vet jag inte riktigt hur jag ska göra.

Vad säger du? Sackboy, eller Suckboy?

På virkfronten intet nytt, men kolla vad jag hittade!

När jag flyttade till storstan 2003 vägde jag (shit, ska jag verkligen outa mig?) närmare 100 kg. Efter att ha bott här i ett år och på den tiden hunnit förlova mig och bestämma datum för bröllop, bestämde jag mig för att för en gångs skull göra mig av med överflödig vikt. Med hjälp av en motionscykel, bättre matvanor och en vilja av stål gick jag ner nästan 30 kg. På bilden ser man hur liten jag var efter viktnedgången, kolla in mina arbetsbyxor från första året i storstan. Så snygg jag kände mig, så pigg och så himla levande! Så blev jag gravid, och fick mitt första barn. Jag gick ner alla kilon, var nere på nästan samma vikt som på fotot. Vi blev gravida igen, fick missfall och 10 kilo smög sig på. Så blev vi gravida igen, och som jag säkert nämnt gick jag upp väldigt mycket pga hormonstörningar eller vad det var. Och nu, nu är jag lika stor som när jag hade de där byxorna första sommaren här upp. Jag satt och fixade med en grej i picasa, och så såg jag den här bilden. Fan va snygg jag var. Och jag har hela viktresan framför mig, för andra gången i mitt liv. Heja mig!

Kallfront

Virkningen ligger väldigt lågt för tillfället. Jag är inne i en sån där period där "alla andra" är så mycket bättre än jag och att det då är skit samma om jag virkar eller inte. Dumt, jag vet, men lusten är i botten. Just nu "surar" jag mest över fröken Elsas underbara små möss, men det kommer nog gå över som allt annat jag surat över.

Ett projekt jag däremot påbörjat, förutom alla halsdukar och sjalar, är en sackboy. Ja, jag pratade om den i ett tidigare inlägg och jag har nu fått klart huvudet och kroppen. Jag har ben och armar kvar, plus då detaljer som dragkedja och lite sånt. Ena handen har jag filat på ikväll, men vi får se hur den blir. Som sagt, lusten är liten.

Dopklänning, in action

S.S döptes i söndags och det var banne mig precis så att han fick plats i dopklänningen. Min mamma sydde en enkel underklänning utan ärmar, men det slutade med att lillen fick ha både underklänning och body under dopklänningen. Han var så fin så, och sötare unge får man leta efter. Han sken som en sol varje gång han fick syn på prästen, så det hela gick över förväntan. Han är inte direkt känd för att vara glad ;-)

Semestern är slut

Så, vår semester i Skåne är över. Garnbutiken fick inget besök den här gången, jag hade helt enkelt ingen lust. Inte har jag orkat virka heller, inte mer än några varv på halsduken jag påbörjade förra veckan. Man skulle kunna tro att jag inte gjort något alls, men så är inte fallet. På den veckan vi varit bortresta har jag hunnit med att bli "beroende" av både DJ Hero (typ Guitar Hero, men man får leka cool DJ istället) och Little Big Planet. Hur kan man inte älska ett spel där Adam Alsing står för det svenska talet? Och hur kan man inte älska figuren Sackboy som man under spelets gång kan ändra utseendet på? Förutom alldeles för många timmars spelande hann vi även med att döpa tjocke lille S.S, och bowla med Algot. Algot hade störtkul, att de hade hans storlek i bowlingskor var bara pricken över i-et. Jag har nog aldrig sett en unge skratta så mycket och ha så roligt som han hade när han fick rulla sitt klot helt själv. Underbara lilla skitunge :D

Nu är vi då hemma igen, och med oss har vi min pappa. Jag har lovat honom en nostalgitripp i stan, han ska få se sina gamla trakter och minnas sin barndom. Men det blir först på lördag. Nu ska vi istället se vad som väntade på mig när vi kom genom dörren. En miljard (känns det som) säkerhetsögon, köpta från virkaholics lilla spoonshop.


Sen måste jag meddela en otroligt viktig sak. Och det är att jag äntligen fått hem en alldeles ny liten älskling. För nästan 14 veckor sedan lämnade vi in min rosa lilla LG för reparation, och efter allt möjligt tjafs fick jag pengar tillbaka för att de inte klarade av att fixa datorn. Det som skulle ta max 3 veckor tog 13 veckor, men nu, nu har jag en helt ny underbar liten sak. Förra fredagen körde min lillebror mig till Malmö, där jag blev stolt ägare till den nya, snyggare modellen av MacBook. Jag köpte den enkla vita varianten, men den är förbannat snygg! Micke köpte en för några år sedan, och den här nyare modellen är så sjukt mycket snyggare att det knappt är sant. Det finns bara ett fel med den, och det är att den inte är rosa. Men helt ärligt kan jag tänka mig att stå ur utan rosa, för den är för jävla snygg!

Bytt är bytt

För några inlägg sedan efterlyste jag någon som ville byta lite garn mot nåt annat spännande. Jag fick svar nästan direkt, och redan idag fick jag ett paket. Skäms på mig som inte lyckades posta mitt paket förrän idag, och inte går det iväg förrän i morgon för jag kom så sent till posten. Men, det är inlämnat på posten och det är även herr tentakel som lottades ut för ett tag sedan. Han har fått en karbinhake i skallen, så nu kan man ha honom i nyckelknippan om man så vill. Han är kanske lite stor för nyckelknippan, men man kan "kedja" fast den rackarn i en väska om man hellre vill det. Hur som helst, i mitt bytespaket fanns en helt uppsjö av stickor och en fin stickbok. Jag kommer nog aldrig mer att sakna en stickstorlek :D

Imorgon åker jag mot sydligare breddgrader, och bloggen kommer förmodligen inte att uppdateras särskilt ofta (eller alls). Vi åker till Skåne för att fira min och tvillingbrorsans födelsedag, och även min mammas födelsedag. Plus att S.S ska döpas, så det är fullt upp.

Hur många halsdukar kan man behöva?

Tråkig som jag är så här mitt upp i förkylning och ännu ett ryggskott, så har jag börjat på två nya halsdukar. Den första virkas i blåmelerat sockgarn. Min mamma köpte fyra nystan för en tia styck och tog med sig hit sist de var här. Jag hoppas att det finns ett par nystan kvar i butiken om mitt inte skulle räcka. Jag har länge funderat på vad det skulle bli av garnet eftersom jag inte är helt förtjust i att sticka strumpor. Och så hittade jag det här mönstret när jag letade efter något annat, så det var bara att sätta igång. Jag har ju inte kommit så långt, jag började igår. Men jag tror det kan bli rätt bra faktiskt, även om blått inte är min favoritfärg.


Förra veckan började dessutom på en annan halsduk. Bilden är rätt dålig, det var svårt att få till färgen på bild. Så är garnet fluffigt och svårt att fotografera. Men det duger gott och väl. Jag måste i alla fall säga att det är bra lurigt att sticka i fluffigt garn, det har blivit många fel fastän jag inte kommit så långt. Lyckligtvis syns de inte i mina ögon och då är det okej, för glöm att jag drar upp och gör om!

Goombavantar till brorsonen

När jag visade min storebror vantarna jag virkat till S.S var han snabb att "beställa" ett par åt sin nyfödda lille kille. Vantarna har legat färdiga ett tag och nu när jag var barnledig och sjuk passade jag på att brodera klart dem också. Lika fina som de förra vantarna är de, och jag funderar nu på att göra ett par tumvantar med samma broderi på till min äldsta son. Problemet är att han sagt att S.S vantar är "lite läckiga" (läskiga alltså), å andra sidan tyckte han att morfar var "läckig" också och det vande han sig vid.